Judisk liturgi och shabbat
 
Den judiska liturgin består av böner och recitationer beskrivna i siddur, en judisk bönebok vars namn kan härledas från ordet seder som betyder just ordning. Siddur innehåller de dagliga bönerna och böner för många särskilda tillfällen, med förklaringar hur recitationen ska gå till. Eftersom vissa gudstjänstmoment kräver att ett visst minsta antal troende, 10 män, är närvarande (minjan) finns också anvisningar för vilka böner som kan läsas enskilt. Större delen av den judiska liturgin sjungs och de flesta synagogor har en särskild försångare, kantor (hazzan).

Siddur, den judiska böneboken, har en central roll i den judiska bönen och traditionen. Den innehåller ett brett spann av böner och förklarar dessutom hur de reciteras korrekt. De modernare varianterna av böneboken innehåller kommentarer över hur man uttalar ord, vilka lagar som föreskriver hur bönen skall läsas och när de skall läsas. De flesta böneböcker är på både hebreiska och landets språk, där t ex den svenska översättningen vanligtvis är på det vänstra arket i boken. I Sverige är böneböckerna på svenska och hebreiska. Det finns en bönebok för shabbat- och helgdagsgudstjänster i Göteborgs Synagoga, en bönbok för shabbat- och helgdagsgudstjänster i Stockholms Synagoga samt en bönbok för vardag, shabbat och heldagar för Malmö Synagoga.

Sidduren innehåller förutom dagliga böner som av observanta judar läses varje dag böner i samband med högtider. Även för riter som relaterar till livscykeln, t ex födsel, bröllop och begravningar. En av de mest kända bönerna är amidah eller shemonei esrei som den också kallas. Den innehåller arton stycken välsignelser och läses i sin helhet under den dagliga morgongudstjänsten shacharit och förekommer i en förkortad version under shabbat och dess gudstjänst i synagogan. Bönen kaddish är också central i den synagogala liturgin och läses flera gånger under en gudstjänst. Den är skriven på arameiska och fast den är en bön som läses till minne av de avlidna nämner den inte döden en endaste gång. Istället lovprisas och upphöjs Gud i denna bön. Ytterligare en bön som sjungs är Yigdal vilken bygger på rabbinen Maimonides tretton trosartiklar.

Shabbat, även shabbos eller shabbes, på svenska sabbat, är beteckningen på den judiska vilodagen. Shabbat firas varje vecka, från solnedgången fredag kväll tills "tre stjärnor syns" på lördag kväll, för att ge möjlighet att begrunda världens skapelse. Shabbat har mycket stor vikt i den judiska religionen, vilket gör den till en av de viktigaste högtiderna.

På fredagkväll håller man en gudstjänst kallad Kabbalat Shabbat, mottagandet av shabbat, då man hälsar och mottager shabbat som en brud. Man sjunger bl a sången Lecha dodi, Kom min vän, där man liknar shabbat vid en brud. Gudstjänsten avslutas med kiddush, helgandet av vin.

Lyssna här till en version av Lecha dodi sjungen av Judiska Församlingens kör under ledning av kantor Leon Perlman.

Shabbatsfirandet i hemmet inleds med att någon av de närvarande kvinnorna (i en familj hustrun) tänder levande ljus och läser en välsignelse över dem. Finns inga kvinnor närvarande utförs ritualen dock av en man. I en familj välsignar därefter fadern barnen och läser den aronitiska välsignelsen.

Under fredagskvällen äter man också en liten festmåltid, som inleds med kiddush, ett helgande av Shabbat, genom att man läser välsignelser över vinet, det särskilda sabbatsbrödet challah samt Shabbat.

Under Shabbat får - enligt traditionell judisk uppfattning - inget arbete utföras. Det är heller inte tillåtet att resa, att bära saker utomhus, eller att tända och släcka eld. Eftersom elektricitet anses som en form av eld är det enligt ortodox judendom heller inte tillåtet att sätta på eller stänga av ström. Dessa förbud får endast brytas för att rädda människoliv ("pikuach nefesch"). Konservativ och i synnerhet progressiv judendom har mildrat dessa regler kraftigt.