Judiska helgdagar
Den viktigaste judiska helgen är sabbaten (shabat på hebreiska), som firas från fredag kväll när det mörknar till lördag kväll när det återigen blir mörkt. Sabbaten påminner oss om att alla människor har lika värde, eftersom vi alla har samma ursprung. 
På sabbaten avstår vi från allt skapande arbete. Vi ägnar oss åt familjen, studier av Tora och åt att vila från veckans arbete.
På hösten firas det judiska nyåret – rosh hashána – då man ber sina medmänniskor om förlåtelse, samt jom kippur – försoningsdagen – då man ber Gud om förlåtelse. Under dessa helger blåser man i en shofar, ett vädurshorn. Att höra shofarblåsningen är viktigt för att väcka människan till bot och bättring.
De tre vallfartsfesterna är viktiga högtider under året:
Suckot, ”lövhyddofesten”, som också infaller på hösten, firas till minne av hur Gud skyddade det judiska folket under dess fyrtioåriga vandring i öknen efter uttåget ur Egypten. Suckot avslutas med Shmini Atzeret, slutfesten, och i direkt anslutning till denna firas Simchat Tora, torafesten.
Pesach, den judiska påsken firas på våren till minne av uttåget ur Egypten
Shavuot firas på försommaren, ”veckofesten”, den judiska pingsten, firas till minne av att Gud gav det judiska folket stentavlorna med de Tio Budorden, samt
En av de mindre helgdagarna är chanukka (”Tempelåterinvigningsfesten”) som firas i december i glädje över att det judiska folket år 164 f.v.t. lyckades besegra de syrisk-grekiska trupper som besatt det judiska riket och vanhelgat det heliga templet i Jerusalem.
En annan av de mindre helgdagarna (som firas i mars månad) är purim som man kan läsa om i Esters bok i Bibeln. Den firas till minne av det judiska folkets räddning undan förintelse i det persiska imperiet i Mellanöstern på 500-talet före vår tideräkning.